Hej!

I dag har det varit växlande molnighet och ett par korta regnskurar. Hade först tänkt gå ner och bada med tjejerna, men med tanke på att regnet hängde i luften och att det blåste ganska friskt så tänkte jag om...

Med tanke på att Eivor inte fått spåra på ett tag, kände jag att det var dags för detta. Så jag tog med mig ett gäng hemmagjorda snittslar och begav mig ut i skogen. Jag lade ett spår på ett par hundra meter med några riktningsändringar, samt att jag lade tre spårpinnar i spåret... När jag hade lagt spåret gick jag en bit bort och gjorde en sökruta, där jag gömde sex stycken föremål...

I väntan på att spåret skulle lägga sig tog jag en kaffe på altanen samtidigt som tjejerna lekte på tomten, med däcket...

När tjejerna lekt en stund med däcket, kom Alva upp till mig på altanen. Eivor fortsatte att leka, både med äcket och med en boll...

När spåret hade legat i drygt två timmar, promenerade Eivor och jag bort till skogen... Eivor blev så taggad när hon förstod att vi skulle ut och spåra, att hon hoppade fram längs vägen. Älskade fialotta...    

Eivor tog spåret klockrent. Hon fixade riktningsändringarna och hon hittade alla tre spårpinnar utan problem. När hon hittade slutet blev hon överlycklig och ville leka med belöningsbollen tillsammans med mig... När vi lekt en liten stund och druckigt vatten, gick vi tillbaka genom skogen... Jag behövde plocka ner snitttslarna som jag hade satt upp längs spåret...

Efter spåret blev det dags för uppletande. Jag hade gömt sju stycken föremål i en sökruta, ca 20 x 20 meter stor. Föremålen var lite blandad kompott, det var två strumpor, en vante, två bollar, en pinne och en liten nalle...

Eivor förstod genast vad jag bad av henne och började systematiskt söka igenom rutan. Hon hittade och kom in med alla föremålen utom en av bollarna... Misstänker att en av bollarna hade fått fötter, för den fanns ingenstans. Jag visste ju ändå på ett ungefär vart jag gömt den... Men vem vet, en vacker dag kanske vi hittar bollen...

Det var en trött och lycklig tjej som lade sig ner och vilade bland blåbärsrisen med det sista föremålet, innan vi gick hem...        På vägen hem från skogen, passade jag på att plocka en stor bukett vackra lupiner till altanbordet. De luktar så gott och de ser så vackra o maffiga ut... Lupiner är sommar...  

                                På återseende